top of page

Börja klättra! Intervju med hobbyklättraren Elia Wiljebrand

Sekunden jag passerar genom entrén till IKSUS omtalade klätterhall ”Lofoten” omfamnas jag av den familjära doften av kalk och gummi från välanvända klätterskor och dammande kalkpåsar. Under sen eftermiddagstid myllrar det alltid av svettiga klättrare här i lokalen. Här inne kan man inte låta bli att se sig nyfiket omkring för att med blicken utforska de färgglada grepp som pryder väggarna från golv till tak. 

Till vänster har vi boulderingsektionen, med lägre väggar på ca 4 meter där vem som helst får klättra. Här använder klättrarna inte sele och rep, utan har i stället tjocka madrasser som dämpar fallen. Denna form av klättring är det många som brukar börja med innan man vågar sig upp på väggarna i topprepssektionen med leder upp till 17 meter höga. Det är denna del man ser om man tittar till höger från entrén. Här finns det både automatsäkringar, så kallade ”auto-belays” som alla med grönt kort får använda, och topprep, som är rep trädda genom två öglor längst upp på väggen och som löper hela vägen ner till golvet. Den som säkrar i topprepsklättring ska ha genomgått en topprepskurs samt en godkänd uppklättring som då gett det gröna kortet. Den som klättrar behöver inte ha något grönt kort. 


Idag ska vi träffa Elia Wiljebrand, en uthållig och envis klättrare som, inte så förvånande, blev nominerad till ”klassens klätterapa” på sin student. Han har redan hunnit klättra ett bra tag när vi slår oss ner på en av madrasserna för att prata om sporten. 


”Jag tyckte det var väldigt kul, så jag fortsatte”


Elia började klättra av en slump. "Jag kommer knappt ihåg hur det började", säger han och skrattar. "Det var en av mina kompisar och hans kompis som brukade klättra, och en dag frågade de om jag ville hänga med. Jag fick prova deras skor och sele och testa topprep." Han fastnade direkt och började klättra på egen hand. Eftersom han inte hade grönt kort blev det mest bouldering, men han trivdes och fortsatte. Det var under gymnasietiden han började, vilket betyder att han nu har klättrat i flera år – även om det har gått i perioder. "Ett tag klättrade jag väldigt ofta med mina kompisar, men sen började jag göra lite annat. Ibland har det blivit en till två gånger i veckan, ibland bara någon gång i månaden."


När jag frågar honom vad som är det bästa med klättringen tvekar han inte en sekund: "Att klättra tillsammans med andra. Det är en individuell sport, men ändå inte. Det bästa är när man klättrar med en eller flera kompisar som är på ungefär samma nivå. Då kan man hjälpas åt att lösa problem, titta på varandra och få idéer."


Han beskriver hur klättrare ofta studerar varandras rörelser, ger tips och testar sig fram tillsammans. "Man kan se någon annan sätta en fot eller en hand på ett nytt sätt och få idéer till hur man själv ska lösa problemet. Och när någon lyckas känns det som att alla har hjälpts åt. Problemlösningen är en stor del av det roliga, och att nå toppen är en riktigt härlig känsla."


Tips till nybörjare

För den som funderar på att börja klättra har Elia ett tydligt råd: "Hitta några kompisar att klättra med! Trots att det är en singelsport är den så mycket roligare när man gör det tillsammans."


Han rekommenderar att man börjar med att hyra skor och testa några gånger. Om intresset håller i sig kan man sedan köpa begagnade klätterskor billigt och fortsätta klättra tillsammans med sitt gäng. "Häng med andra som klättrar, lär er av varandra och peppa varandra. Det gör hela upplevelsen mycket roligare."


Bouldering eller repklättring? 

Elia avslutar med att berätta att han personligen föredrar bouldering framför repklättring. "Det är den mest tillgängliga och, enligt mig, den roligaste delen av klättringen. Man får ta mer risker, vara mer akrobatisk, hoppa och testa gränser på ett annat sätt. Repklättring handlar mer om uthållighet, att bara mala på tills man kommer upp." Han påpekar också att bouldering är enklare att börja med eftersom det inte kräver något grönt kort eller särskild kurs. 


Efter ett gott samtal lämnar vi klätterhallens kalk-atmosfär och vänskapliga sorl och beger oss utåt. Trots att vi lämnar hallen är det som att klättringens stämning fortfarande dröjer sig kvar. Jag blir plötsligt medveten om att den här sporten är så mycket mer än bara fysisk styrka. Det är den befriande känslan när man tar sig ända upp i toppen, det är triumfen när man efter tiotal försök till slut lyckat lösa ett boulderingproblem som tidigare kändes omöjligt, det är den outtröttliga peppen och de uppmuntrande orden som hörs vid varje fall och vid varje framsteg. Det är klättring. 


Så om du någonsin har funderat på att testa klättring, gör det! Sätt händerna på greppen, lita på din styrka och våga nå toppen. Kanske hittar du, precis som så många andra här, en ny passion som aldrig riktigt kommer att släppa taget.


- - - - - - - - 


KLÄTTERORDLISTAN


Bouldering: Klättring utan rep på kortare väggar, vanligtvis ca 4 meter höga, där man använder tjocka madrasser för att skydda vid fall.


Topprepsklättring: Klättring där en klättrare använder ett rep som är fäst i toppen av väggen, och har en partner som står nedanför och säkrar.


Säkra: Att stå som partner och hålla i repet för att förhindra att klättraren faller för långt om den skulle tappa greppet.


Grepp: De föremål på klätterväggen som klättraren använder för att hålla sig fast vid. Det finns olika typer av grepp, som crimps, slopers och jugs.


Problem: Vad en klätterbana kallas inom bouldering.


Led: Vad en klätterbana kallas inom topprep.


Gradering: Bedömning av svårigheten på ett problem eller en led. Vanliga system är V-skalan (för bouldering) och UIAA-skalan (för repklättring). På IKSU är boulderingproblemens första två handgrepp märkta med färgade lappar, där de olika färgerna motsvarar olika svårighetsgrader. Dessa finns skyltade i klätterhallen.


Dyno: En teknisk klättringsrörelse där klättraren hoppar eller svingar sig framåt för att nå ett högre grepp.


Kalk eller krita: Ett pulver som används för att hålla händerna torra under klättringen.


- - - - - - - - 


BÖRJA!


Bouldering: Du behöver bara ett par klätterskor och, till fördel, en påse kalk. Tänk på att följa IKSUs trivsel- och säkerhetsregler som står på skyltar i klätterhallen och på IKSUs hemsida. Sedan är det fritt fram att börja bouldra!


Topprep och autobelay: Till detta behöver du gå en topprepskurs och en godkänd uppklättring. Dessa finns att boka i Go-Active appen och kostar totalt strax över tusenlappen. Har man tagit kortet en gång så räcker det hela livet! Skor, sele och repbroms behöver man också ha när man ska topprepsklättra.


Amanda Wiljebrand

22 april 2025

bottom of page